En modern saga

Va svårt att styra sin mentala hälsa...

Vissa dagar vaknar man bara längst ner i mörkret av sig själv.

Inte ens en strimma ljus finns att vägledas av...

Men så är det att vara människa.

Jag tror alla par behöver en rejäl urladdning ibland...

Då man slänger ur sig all skit man kan komma på... mosar in det i ansiktet på den man älskar... skriker ut att man aldrig mer vill se varandra...

För att sedan inse att man inte klarar sig utan varandra. Att det finns inget så fint som det vi har tillsammans. Att älska och älska och älska igen...

Igår åkte min man vilse i skogen. Ilskan tog bilen och körde iväg med min man långt ut i mörka skogen.

Förlåtelsen... och längtan hade det svårt att hitta hem igen... de hade inte varit med på vägen dit.

Men när förnuftet också kommit till platsen kunde de; förnuftet, förlåtelsen och längtan tillsammans hitta vägen tillbaka.

Hemma väntade kärleken.
Ja, hemma väntade kärleken... och tog emot dem med storm.

Min man var tillbaka... och jag var inte längre en haglande vulkan av hat.
Bara på moln.... som vi så skickligt dansade runt på.

NEJ!!!!!

Varför då? Jag är så trött med detta daltande av kriminella!

Vi vanliga vågar knappt gå utanför dörren när solen gått ner... allt på grund av både sjuka och farliga människor.

Ska jag säga vad jag tycker? Ska jag verkligen det...?!

Starta gladiatorspel igen... ingen behöver titta på det (jag vill iallafll inte)... men låt de jävlarna få slåss mot varandra. Leva i små hålor i marken på endast vatten och bröd... tillslut är de så svaga att de dör!

Så tragiskt att man i Sverige får hårdare straff av att fiffla med pengar än att släcka ett människoliv.

Synd att inte jag styr det här landet. Är någon bevisat skyldig till att ha mördat och våldtagit ett barn... förtjänar den verkligen då en andra chans... och vissa fall en tredje chans?

Jag och min vän Veronica var inne på att starta ett eget land ( i drömmarna). Caveron skulle det heta... där statsgränserna var rejäla och starka och vi var de enda som fick bestämma vilka som skulle bo där. Fan, va skönt det skulle vara.

Är trött på att vara orolig för mitt barn... det är nog att akta sig för bilar, vattnet och elden.

När jag berättar vad jag tycker man ska göra med grovt kriminella... då menar jag de som mördat, våldtagit eller på annat sätt skadat en annan människa för livet... då säger de såhär:
- Ja, men tänk ifall din son blir en sån då? Skulle du också då vilja att han dog...

Här är svaret de får:   
- Skulle min son göra nåt sånt. Ja, då får han hamna i hålan. Jag anser inte att en så sjuk människa som kan döda andra och inte känner någon slags empati har rätt att leva. De får inte ut nåt av vårt samhälle... och vårt samhälle får inte ut nånting av dem. Sen är det min uppgift att lära honom och se efter honom. Men som sagt...

Medmännskligheten måste bevaras!!!
Jag tror inte den går att bevara genom att vara snäll mot ALLA!
Det kan inte vara accepterat och ursäktat vad man än gör...

Jag är så trött på att vara en snäll människa... att lära mitt barn hänsyn och omhändertagande av andra... för att sedan berätta för honom hur dumma människor det faktiskt finns här i världen. Nånstans är det faktiskt de som styr vår värld. De styr oss med vår egen rädsla. (Nu säger jag inte allt det där till honom... men självklart får han lära sig som alla andra barn att man aldrig följer med nån man inte känner... och ja... ni kan allt det där).
Kanske vi vanliga medborgare borde få ta lagen i vår egen hand... och som i djurvärlden... ta bort de som inte passar in i flocken?

                                                       

Ja, vad säger ni?

Jag har nog sagt mitt vad gäller kyrkan.

Det konstiga är att jag någonstans inombords är lite småreligiös... eller troende.

Men jag tror på andra sidan, vår intuition och inre glöd.

Jag skulle behöva veta vad kyrkan gör för vårt samhälle, är det något jag missat?

Kyrkan... de borde kunna söka bidrag som vilken innebandyklubb som helst.

Jag förstår inte dessa diskussioner längre... kyrkan har ju ingen makt längre!

Vad är det vi ska välja? Vem som ska predika på söndag? Eller är det något annat man röstar för... som kanske ger en större lön till en utbildad troende? Jag vet inte längre vad det är man ger till.

Snälla... ifall någon vet... berätta för mig så kanske jag kan få större förståelse för all uppståndelse kring kyrkan.

Blir du förvånad?
Både ja och nej.

Jag är född 1976.
Det var tider då många kvinnor fortfarande var hemmafru och mannen jobbade.
Vissa kvinnor började bryta sig ifrån det vanliga... många kvinnor började helt enkelt jobba.

Jämställdhet.

Tyvärr tror jag att det var där det barkade iväg.
Jämställdheten gick över även till andra områden än bara försörjningen.
Även sexualiteten och öppenheten för lustan skulle bli jämställd.

"Män evrörar medan kvinnan blir en madrass", så sa man förr.
Kvinnan skulle hålla sig till sin man, EN man, men att mannens drift är starkare var något man accepterade inom alla skrov.
Helt plötsligt ville kvinnan visa sig stark genom att också ta för sig.
För vem kan med säkerhet säga att mannens drift är starkare än kvinnans?
Och se... hela världen vimlar av nakna kvinnor som får uppmärksamhet av män.
De blir respekterade för sina nakna bröst och sitt svallande hår.

På min tid, när jag gick i högstadiet...
Då var vi ju redan inne på 90-talet...
Då fanns också dessa tjejer som längtade efter kärlek, ömhet... iallafall något bevis på att de faktiskt fanns.
Vi hade Avsugar-Anna och Sugna Sussie...
Men det var just bara dem...
Och de tog inte ens betalt.
Framför allt... de var ensamma.
Singelbrudar som killarna gillade på fyllan... men inte hemma i tv-soffan.

Jag vet inte... sen barkade det iväg ännu mer.
Man ser tioåriga flickor med kläder för vuxna kvinnor.
Pornografin kom in i våra hem på ett annat sätt än förr.
Nu behöver man inte tjuvläsa pappas porrblaskor... nä... det är bara att använda datorn som var och varannan unge har en egen på sitt rum.

Jag vet inte... vi har tappat respekten för det intima, vi har tappat respekten för kroppar.
Jag är också en av dem... som ser att det finns sex och det finns kärlek.
Men sex och kärlek behöver inte sitta ihop...  
Å andra sidan har jag fortfarande synen att prostitution är smutsigt.

Satt och såg dokumentären på TV:n, där flera väljer att arbeta som "hora"... och de är lyckliga med det.
Rätt fränt egentligen.
För ska vi vara sanna mot varandra så vet vi att inom den industrin kommer det alltid finnas kunder, pengar som rullar.
Men... jag vet inte...
Jag såg de här kvinnorna, och en man... efter ett tag så blev det ändå smutsigt.
Men jag tror det är det som skiljer mig från dagens ungdomar... de får inte de värderingar vi fick.
För dem är det helt normalt att sälja sig själv.
Det är ett sätt att känna sig berömd och bekräftad.
Herregud, se vilka förebilder de får av alla dessa magasin och internet.
Paris Hilton, Britney Spears... allt handlar om sexappeal.

Det är nog inte så konstigt.
Men... som vanligt när det gäller barn och ungdomar... är den största frågan:
VAR ÄR FÖRÄLDRARNA??!!

"Ge barnen kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek så kommer folkvettet av sig själv"

Astrid Lindgren... ja... hon är en förebild... trots att jag aldrig sett en enda nakenbild på henne någonsin.

Ja, egentligen... varför inte?
Allt annat inom svenska kyrkan är ju inskränkt och oerhört gammaldags.

Förstår inte varför vi svenskar fortsätter kämpa för kyrkan... när vi egentligen inte gör det alls.
Vi kan gifta oss borgerligt, vi kan även begravas borgerligt.
Varför haka upp oss på kyrkan?

Jag har svårt att se homosexuella som kristna...
Hade de följt den bibel Kristendomen nu vill att vi så starkt ska följa då hade de inte erkänt sin sexuella läggning.

Låt kyrkan få ha sina normer och värderingar... vi behöver inte dem för att våra liv ska fortsätta.

Jag anser att homosexuella ska få vigas, jag anser att homopar ska få ha barn.
Men strunta i kyrkan!
Varför är den viktig?
Är ett borgerligt bröllop mindre värt?

Varför ska vi bråka med kyrkan när vi ändå inte vill leva efter deras normer i det vanliga livet.

Jag är så emot religiösa inskränkta värderingar.
Jag tror inte på EN religion... jag tror på människan.
Människan gör vad människan gör... gör gott och du får gott.
Le.

Livet behöver inte vara perfekt för att vara underbart!

Finns det nåt så motsägelsefullt?
Nåt som ska vara så betryggande... kan vara så hotfullt.
En tröst för vissa, men leder andra till döden.
Något som sammanför människor samtidigt som det splittrar folkmassor.
Jag vet... det skulle vara något vackert men blev mest en maktkamp.

Vad är sanning?
Vad ska man tro?

Ju mer jag tänker på det och ju mer fakta jag tar fram så ser jag snarare grymheten i religionerna än det fromma som faktiskt ska leda oss till Paradiset eller evigt liv.

Jag lever i ett kristet samhälle.
Hur mycket jag än tar avstånd till det så inser jag hur jag fostrats efter en kristen tro.
Inte hemma... men utanför hemmet.
Har ni tänkt på det?
Hur mycket av kyrkans tal och predikan faktiskt fortfarande lever kvar i vårt samhälle?
Visst, de religiösa tycker nog inte det... men en sån som jag... jag ser det.

Nu som vuxen har jag gjort min egen religion.
Jag tror starkast på vår egen intiution, våra känslor och framför allt vår egen energi.
Genom att ta av det bästa och godaste i varje religion och förkasta det jag anser vara gammalt och långt ifrån humant har jag kunnat bilda min egen uppfattning av tro.

Jag anser att de som utestänger andra och de som skrämmer andra med allt ifrån djävulen eller helvetet, till att man återföds som en liten larv, de är bara ute efter makt.
De vill ha kontroll över oss.
Hur lättstyrda blir vi inte ifall rädslan överstiger det sunda förnuftet?
Och varför är vi rädda för helvetet när vi inte ens vet ifall vi tror på Gud?

Medan jag läser min bok om avrättningar förr i tiden...
Faktiskt inte så länge sen...
Så inser jag vilken tur jag har som inte lever i den tid då kyrkan skulle tukta oss alla och styra in oss på rätt väg.
Då kyrkan styrde över oss...
Vilken fasa...!
Människan är grym.. men med bibeln som rätesnöre fick man en ursäkt till dessa grymheter.

Ja ja... jag vet...
... man kan tolka den på olika sätt, både Bibeln, Koranen och alla andra heliga skrifter.
Men tyvärr var det de maktlystna som fick chansen att tolka den först...
De som kunde läsa och hade ett stort inflytande i samhället.
Vi litade på dem... men de svek oss.

Tur nog lärde sig även "vanligt" folk tillslut att läsa.
Och se... det tog inte lång tid innan upproren var ett faktum.

Nä.. nu mer kan vi tro vad vi vill.
En andra sida... eller en himmel.
Tro vad ni vill.
Min tro kan då ingen rubba.

Men... när hände det egentligen?
När bestämde han sig för att visa vem han egentligen är?
Varför låtsades han hålla med mig i så många år?
Varför visade han inte sitt rätta jag...?

Hon sträcker ut sig i gräset och ser upp mot himlen.
Hennes lungor fylls.
Doften av nyklippt gräsmatta.
Hela hon blir ett med sommaren.

De tunna molnen formar sig i olika drömlika gestalter...
Förändras medan de far förbi över himlen.

Hennes tankar går tillbaka... flera år.
Hon kan fortfarande inte förstå att hon var så svag...
Att hon var så feg och vek...
Att han kunde få henne att känna sig så  liten.

Själv gick hon in i relationen med öppna kort.
Visade sina brister och sina känslor.
Han höll tyst.
Hon trodde han tyckte om det.
Tills en dag...

Det var då hon fick veta...
Att han inte alls gillade hennes sätt att vara.
Att han i flera år hoppats att hon ska förändras.

Det var då allt började.
Hon fick panik.
Ville passa in.
Ville bli det han ville att hon skulle vara.
Hon slöt sig inåt... valde att tänka sig för.
Impulsivitet... det var en av hennes största brister.
Spontanitet... en annan.
Känslosam... en tredje.
Herregud, hela hon var bara en stor brist!!!

I hans värld var hon allt som hon själv hatade.

Detta höll på i flera år.
Mallen höll inte.
Hon kunde inte hålla den.
Istället bröt hon sig loss.
Hennes drömmar blev för starka... de ville inte vara inlåsta i en död själ.
De ville ut!
Ut i livet... och förverkligas.

Och se nu...
Här ligger hon på gräsmattan... lycklig.
Hon är sig själv... i sin egen naturliga mall.
Spontan, impulsiv... känslosam.
Och det finns nån som älskar henne precis så som hon är!
Det kunde hon aldrig tro.
Men nu vet hon...
Att kärleken kan vara så mäktig och stark.
Så lycklig och bekymmerslös.

Hon lägger sig på sidan.
Ser på mannen som ligger bredvid henne.
Han blundar med armarna under sitt huvd.
Hon lägger sitt huvud på hans bröst.
Känner hans andning.
Hans hjärta slår.
Hans styrka ger henne trygghet.
Hon älskar... hon älskar honom så oerhört mycket.

När hon är svag... gör han henne starkare.
När hon är stark... ler han och gläds.
När hennes mörker lägger sig över sinnet... då ser han till att ljuset återvänder.

Hon får gå sin egen väg... men han går alltid bredvid... för att han vill...
För att han vill...
Han vill...

De går hand i hand... mot samma mål.

Hon blundar och somnar mot hans bröst.
Sommarens värme
Doften av gräs
Där sover de tillsammans... två själar som blivit ett.

Man njuter...
Vilar i solen...
Struntar i tiden...
Känner endast frihet och luftens underbara värme.

Ler mot mitt barn.
Han leker i vattnet...
Sommarlov...
Ett ord med stor vördnad och enorm nostalgi.

Hans första sommarlov.
Tänk alla sommarlov han har framför sig...
Jag avundas...
Samtidigt känner jag mig spänd över vad han ska få uppleva.

Jag ler när jag ser honom nu... sju år gammal... tänk om några år...

Hoppas han kommer att dela med sig till mig...
Kärleken, sorgen, glädjen... framför allt solen!